Tidigare inlägg var lite negativt. Men så är livet det går upp och ner.

Nu i veckan kommer jag göra ett till köp efter bidrag av lönen. På grund av sjukdom i mars blev lönen rätt låg men trots det så kunde jag spara mer än 50% av lönen. Med nästa köp som jag tänkte skulle ge ca 4,5% i direktavkastning så är mitt 1a utdelningsmål hemma. Det tog 7 år att nå dit. Vilket känns som en lång tid men under denna tid så har jag köpt hus och fått två barn. Jag har varit föräldraledig ungefär 2,5år och vabbat ganska mycket. Så jag ska vara stolt och jag vill visa att det går att nå sina mål. Om jag skulle välja att sluta med nyspar nu så skulle jag få en fin pension vid 65. Men jag tänker kämpa på och nå pension tidigare. Om 9år har jag nått nästa mål med 10% ökning av utdelningen vilket kanske är konservativt räknat. Senaste åren så har jag haft en ökning av 20%. Klarar jag det även framöver så är det 5år kvar. Känns hursomhelst lite långt dit men jag kommer köra på som vanligt. Det vill säga spara 50% av lönen, köpa utdelande aktier ungefär varannan månad eller när jag har 25000kr över samt återinvestera direktavkastning.

Intressant är att nivån på nästa mål är ungefär vad jag hade i lön för 11år sen och då gick det alldeles utmärkt att leva väl. Skillnaden mot nu är inflation och att jag har fler att försörja. Men jag kanske också har blivit feg eller jag vet att jag iallafall har blivit fegare.