
När man tittar på sin portfölj idag och ser en CAGR på 14,02 % är det lätt att tänka att det är en ganska stabil och representativ bild av hur sparandet har utvecklats. Och ja, över tid är det ett starkt resultat. Men om man tittar närmare på grafen ser man också något väldigt viktigt: siffran har inte alltid sett ut så här.
I början av perioden sticker kurvan iväg rejält uppåt. Under en kort tid ligger CAGR på nivåer som är extremt höga, långt över det som senare blir den mer stabila utvecklingen. Det kan se nästan osannolikt ut vid första anblick. Men det finns faktiskt en ganska logisk förklaring — och den stavas finanskrisen.
Om man börjar mäta från en period då marknaden befann sig på mycket nedpressade nivåer, som efter en kraftig börsnedgång eller i sviterna av finanskrisen, blir utgångspunkten ovanligt låg. När marknaden sedan återhämtar sig kan avkastningen under de första åren bli väldigt stark. Det gör att CAGR tillfälligt ser extremt hög ut, eftersom siffran räknas från just den låga startpunkten.
Det här är viktigt att förstå, eftersom CAGR annars lätt kan misstolkas som ett bevis på att portföljen “alltid” haft en fantastisk årlig tillväxt. Men i verkligheten säger den tidiga toppen ofta lika mycket om var man började mäta som om hur skicklig investeraren varit.
Och det är just det jag tycker är så intressant med den här grafen.
Den visar nämligen inte bara att min årsavkastning idag landar på 14,02 %, utan också att historiken bakom siffran spelar stor roll. När man får med ett återhämtningsår efter en djup kris kan CAGR bli väldigt uppskruvad i början. Sedan, ju längre tiden går, desto mer “normaliseras” siffran. Fler år läggs till i beräkningen, effekten från den dramatiska återhämtningen späds ut, och CAGR rör sig gradvis mot en mer långsiktigt hållbar nivå.
Det är exakt det som syns i grafen. Först en mycket hög nivå, sedan en tydlig nedgång, och därefter en lång period där siffran stabiliserar sig kring betydligt mer realistiska nivåer. Det betyder inte att avkastningen blivit dålig — tvärtom. Det betyder bara att måttet med tiden blivit mer representativt för den verkliga, långsiktiga utvecklingen.
Finanskrisen blir därför en viktig påminnelse om att siffror aldrig ska tolkas helt utan sammanhang. En CAGR på över 50 % under en tidig period kan låta spektakulär, men om det sker direkt efter ett kraftigt börsfall speglar det framför allt en återhämtning från väldigt låga nivåer. Det är inte samma sak som att portföljen kan förväntas växa i den takten år efter år.
Det här är också anledningen till att jag tycker att CAGR är ett bra mått — men bara om man förstår vad som ligger bakom. Den ger ett bra mått på den genomsnittliga årliga tillväxten över tid, men den påverkas mycket av startpunkt, tidsperiod och exceptionella marknadshändelser. Och få händelser påverkar jämförelsetal så mycket som en stor finanskris.
När man ser det på det här sättet blir dagens 14,02 % nästan ännu mer intressant. För det är inte längre en siffra som drivs av en extrem återhämtning direkt efter ett börsras. Det är en nivå som har hållit sig över tid, trots att den tidiga kriseffekten gradvis har klingat av. Det säger egentligen mer om långsiktig styrka än de där allra högsta nivåerna i början någonsin gjorde.
För mig blir det här en bra påminnelse om varför man alltid måste titta bakom rubriksiffran. Avkastning handlar inte bara om procentsatsen man ser idag, utan också om när resan började, vilka marknadsförhållanden som rådde och hur utvecklingen sett ut på vägen.
Och kanske är det just där den viktigaste lärdomen finns: ibland berättar inte den högsta siffran den mest imponerande historien. Ibland är det snarare den siffra som står kvar när euforin, krascherna och återhämtningarna har jämnat ut sig som säger mest om hur hållbar strategin faktiskt har varit.
Så ja, min CAGR är 14,02 %. Men det riktigt intressanta är att grafen visar varför siffran en gång var mycket högre — och varför den sedan sjönk tillbaka när effekten från finanskrisens botten började klinga av.
Det är först då man verkligen börjar förstå vad siffran betyder.