Jag har alltid levt billigt främst för att jag varit dålig på att dra in pengar via jobb. På grund av dåligt självförtroende eller självvärdering så har jag fått dåligt betalt för min tid. För att ha pengar till min framtid så har jag därför tänkt att jag måste fixa det själv vid sidan av jobbet. När jag sen fick barn så började jag oroa mig för dem och lyckades ta mer plats. Lönen ökade och jag började investera strukturerat. Sen dess har jag fortsatt på utstakad väg. Jag sparar 15000per månad som jag tänkt minska ner till 13000 per månad. Jag återinvesterar all utdelning och har bara ett lån och det är bolån som jag funderar på att amortera på men inte börjat än. Jag har en viss förhoppning om att lägga om till avanza bolån när jag har kapital nog. För mig så har mitt intresse för aktier varit positivt för min karriär i alla fall lönemässigt. Däremot så är det annorlunda att ha chefsposition (långt ner i organisationen) som yngre kvinna och jag har inte hittat balansen än eller landat i rollen. Det är kul att påverka men jag är mycket mer arbetsinriktad än övriga chefer i samma position på min arbetsplats. Jag tror jag måste vara det. Jag kanske har fel men jag är rätt säker på att jag döms och ifrågasätts mer än mina manliga motsvarigheter. Sen är det troligen rätt feminint att fundera så mycket om hur man uppfattas. Jag försöker att inte göra det utan fokusera på uppdraget så som jag tolkat det för jag har fått i stort sätt helt fria händer. Vilket är skapa långsiktig lönsamhet för det bolag jag jobbar för.

Som ni säkert förstår så är jag engagerad i mitt jobb och har blivit så än mer sen jag fick ledarskapsroll. Billigt sätt att få mer energi ur en anställd. Det går därför tvärtemot ambitionen att jobba mindre. Jag funderar mycket på detta dilemma men kommer inte på hur jag ska göra. Vissa dagar är det verkligen jättekul att jobba och då ska man väl göra det?